Belenius

Emma Bjurström — Timber and Stone Act of Tin Pants Artifacts

18.02—20.03.2021

(English below)

Emma Bjurström undersöker i denna utställning den svenska myllan och platsbundna företeelser. Detaljstudier och förstoringar av föremål från en svunnen tid. Det binära som infinner sig i motståndet, men också utvecklingen och expansionen mellan olika tidevarv. Föremål kan ges ny innebörd på nya platser. Genom besök på Nordiska museet i Stockholm och Österlens museum har Bjurström dykt ner i det traditionella bylivet runt om i Sverige under 1800-talet. Folkkonsten är ett återkommande tema i målningarna och skulpturerna. I uttrycket från förr visades mytiska bilder och berättelser, som fick sin förklaring i de kulturella omständigheterna där de uppkommit. Bjurström utför en blinkning mot dåtiden för att överbrygga avståndet till nutiden.

Med släkt i Småland har Bjurströms barndom präglats av berättelser och fotografier om den stora utvandringen till Amerika. I måleriet har hon sökt frambringa en känsla av att lämna snarare än något att hålla fast vid. Packningen emigranterna tog med sig till det nya landet innehöll minnen och material från det kända och gamla. Linnetyger och minnessaker fick nytt liv på en ny plats. Också detta fungerar som ett återkopplande till den svenska myllan.

”I linneskåpet ligger hela livet och trängs. Mellan lakanen har barn avlats, sjukdomar överlevts och gårdens gamla dött.”

Den internationella utblicken och urbaniseringen gjorde efter industrialiseringen att det lokala hantverket som utvecklats under generation efter generation föll i glömska. Hållbarhet och traditioner tappade i betydelse när istället masstillverkning blev förhärskande.

Lin och produktionen av detta var en stor del av livet förr, då det användes till kläder och trasor. Det slogs dock ut av den importerade bomullen, men återkommer allt mer då framställningen av det är mer energieffektivt.

Friargåvor gav män till kvinnorna för att tjusa dem innan ett potentiellt bröllop. Bandskedar var en av de vanligaste, som användes när man vävde smala band och bälten för linnetyg. De har nu lyfts in i denna tid och gestaltas skulpturalt tillsammans med delar från en gammal dörr.

De nya verken andas djupt av hembygd och allmoge. En suck är i en mening en konsekvens av ett syresättande. Det ligger i tiden att blicka tillbaka mot det lokala, inte minst under pandemin. Vi blir alla tidsresenärer, men inte av nostalgiska anledningar utan av framåtanda.

Valter Sydén februari 2021

——————————

With this exhibition Emma Bjurström strive to investigate Swedish soil and site-bound phenomena. Detailed studies, enlarging objects from the past. A binary presence in the antagonism, also highlighting the developing expansion between different eras. Objects are able to gain renewed meaning in a new milieu. Visiting ´Nordiska museet´ in Stockholm (Sweden’s largest museum of cultural history) and ´Österlens museum´ Bjurström dived deep into the traditional village life of Sweden during the 19th century. In that expression of old, mythical stories and pictures emerged that could be explained understanding the cultural circumstance from whence they arose. Bjurström perform a wink toward past tense, bridging the distance to present day.

Growing up Bjurström were told numerous stories, and also shown photographs of her family and their emigration to America. Her paintings convey a feeling of leaving, more than something to hold on to. Both emigrants and luggage contained memories and material from what was known and old, perhaps dated. Linen cloth and memory tokens received new life at a new place. This function as yet another wink toward the Swedish soil and spirit.

” A cramped linen cupboard contains a whole life. Between those sheets’ children have been conceived, sickness has been endured, and elderly died”

The international outlook and urbanization that occurred during and after the industrialization, sadly made us forget local craftmanship that we developed and perfected generation after generation. Sustainability and traditions diminished when mass production became the predominant manner of industry.

Linen and its manufacturing consisted a large part of life for the 19th century man, it being used for clothes and rags. However imported cotton displaced linen but is coming back more and more as it is energy efficient in comparison.

Before a potential wedding could take place, men were imposed to give women a gift to earn their liking. One of the most common gifts was a rigid heddle, which was used when weaving strings and belts for linen cloth. These have been transferred into this era and are portrayed sculpturally along with parts from an old door.

The new works in this exhibition have a certain scent or feeling to them – that of home and Swedish cultural heritage. A sigh is a consequence of vital oxygenating. It is quite contemporary to gaze at which is local, or home especially during this Covid-19 pandemic. We have all become time travellers, not for nostalgic reasons but rather a push of go-ahead spirit.

Valter Sydén February 2021