Belenius

Eva Lange — Charcoal drawings and sculptures

27.03—29.04.2021

(English below)

Eva Lange föddes 1935 i Stockholm och är verksam där. Ledamot av Kungliga konstakademien. En puristisk skulptör och minimalismens mästare. Studerade vid Konstfacksskolan 1953–59, Konsthögskolan 1959–64. Representerad vid Moderna Museet, Nationalmuseum, Museum for Foreign Art Riga Lettland, Göteborgs konstmuseum, Stockholms, Göteborgs, Solna och Lidingö stads samlingar.

Eva Lange kan benämnas med hederstiteln en av Sveriges främsta skulptörer. En sann mästare vars konstnärskap präglat, lärt, utforskat och tidlöst sammanfattat essensen av svensk postmodernism. Adjektiv i sammanhanget går ej att undfly när man som lyckosam betraktare delges hennes universum. Det skulpturala formspråk Lange i livslångt undersökande presenterar och demonstrerar minner om en puristisk era, en andedräkt av enkelhet i dialog med djup visdom. Oavsett material möter Lange dito med skolad hand, med den djupaste respekt, insikt och ett bugande inför traditionen. Själv har jag fått äran att se hur arbetet men också vardagen i ateljén fortskridit, både innan och under en global pandemi. Med given försiktighet har alstren fortsatt fördjupats, men också invigts i de nya utmaningar och uttryck tiden bjuder. Hur handen med sandpappret som stilla går över både marmor och alabaster fulländar den enkla formen, idealet från fordom utan att alls förenkla dess totala tyngd. Timmar, minuter och klockslagen går; de expanderar i detta formens tillblivelse. Vi måste tala om tid och givetvis rymd. Skulpturerna får ta tid.

I Langes repertoar återfinns monumentala skulpturer ofta projekterade utomhus. Anish Kapoor är värd att nämna i sammanhanget vilken Lange delar ett tydligt konstnärligt släktskap med. Naturen, skogen och konstnären James Turell är också en tydlig åskådliggörande bild.

Teckningarna giva också dem utställningen dess röda linje i sin fulländade enkelhet. Minimalistiskt vittnar de om det sena 1900-talets öppna stränghet, men också en annan känsla, när andra strömningar fyllde verk med symbolism, inte minst politiskt. Lange med hennes närmast hänsynslösa fokus på det större, det sublima och de andliga formerna i kolteckningarna framstår som kolonner, ja närmast tidlösa andetag som enkom bjuda in till en innerlig tolkning och förståelse. Med ett formspråk som förnimmer om antiken och dess strömmar lyckas Lange kombinera den stig vi alla beträder och går, med en riktning mot eviga värden och blickar både mot kosmos och oss själva. Med svärta och dunkelhet formas kanhända hennes motiv utifrån ett andligt sökande i teckningarna. Oavsett medium och uttryck återfinns den eftertänksamma mästarens hand i arbetet som förevisas. Former, det avskalade frambringar en känsla av lugn i de skuggspelens tider vi nu leva i. Detta är just den mångbottnade ambivalensen man omfamnas av i mötet med verken. Konsekvensen av allt blir ett nyfött paradigm som oförutsett ger betraktaren nyckeln till att inom sig själv finna släktskap med verken man möter.

Valter Sydén

——————————–

Eva Lange was born in 1935 in Stockholm and is still active there. Member of the Royal Swedish Academy of Fine Arts. A puristic sculptor and master of minimalism. Studied at Konstfacksskolan 1953–59, Konsthögskolan 1959–64. Represented at Moderna Museet, Nationalmuseum, Museum for Foreign Art Riga Lettland, Göteborgs konstmuseum, Stockholms, Göteborgs, Solna and Lidingö stads collections.

Eva Lange have indisputably earned the honorary position to be named one of Sweden’s greatest sculptors. A true master whose artistry both embossed, taught, explored and timelessly summarized the essence of postmodern Swedish art. There are no escaping various adjectives when you as a fortunate viewer submerge into her universe. The sculptural design language in her lifelong investigation both present and demonstrate memories of a puristic era, a slice of simplicity in dialogue with deep wisdom. It does not matter which material Lange engages in and meet with her trained hands, utilizing the deepest respect and insight with a deep bow before tradition. I’ve been given the seldom honour of seeing how her work continues in her studio both beforehand and during a global pandemic. With given precautions her works have continually deepened, also being inaugurated in the new challenges and expressions the zeitgeist bids. Her hands and her sandpaper gradually moving over marble and alabaster perfecting the simple form, the ancient ideal, alas not simplifying its total encumbrance. Hours, minutes and time pass during this endeavour; they expand in this creation of form. We need to talk about time and space evidently. The sculptures are allowed to essentially take time – they must.

In the repertoire of Lange, you will find monumental sculptures often made for the great outdoors. Anish Kapoor is also worth mentioning, whom Lange shares an artistic connection with. Nature, the forests and the artist James Turell are also vivid metaphors.

Her drawings match the quintessential ideal of her body of works perfected simplicity. With minimalistic manifestation they tell a tale of the last century and its open severity, but also another side when currents filled works with symbolism, not least politically. Almost ruthless Lange and her focus of the sublime and spiritual forms in her drawings perform and visualize columns, indeed timeless breaths that invite to a devout interpretation and understanding. Her design language reminiscence of the Hellenistic historic streams Lange succeed in combining the path we all walk upon, gazing towards eternal values both in the great cosmos as well as in ourselves. She forms motifs with dark intensity in this spiritual journey and investigation.

No matter the expression or media at hand the prudent master and her skill are shown in the works presented. The stripped forms bring forth a calm in these times of shadow play we now live in. This is the ambivalence of the multifaceted meetings you face with her works. The consequence of it all is a new-born paradigm that unforeseen give the viewer a key to within oneself find kinship with the works at hand.

Valter Sydén