Belenius

Willem Andersson — A case against entropy

12.10—02.11.2019

English below

Låt oss för att nå förståelse av begreppet entropi börja med vad det ordagrant betyder. Själva ordet kommer från grekiskan och är sammansatt av dels, ”en-” som är kortformen för energi, samt ”trope”som betyder förändring. Energiförändring.

Willem Andersson har i denna soloutställning tagit sikte för att undersöka entropin vidare. Ju lägre entropi någonting besitter, desto större ordning besitter dem. Om man exempelvis bygger ett hus, då skapas ordning av fragment som i det fallet är träplankor, vilka har hög entropi ensamma och kanske tjänar de heller inget syfte som sådana, men hopsnickrade formar de något nytt – då sjunker entropin och befinner sig i ett tillstånd av att vara lågt då tingen är ordnade.

Anderssons geometriska 3D skulpturer som dansar över gränsen till måleri avbildar en helhet vars fragment skapar totalen. Plywooden av trä har låg entropi och denna blir lägre när den hackas upp och sätts in i ett större sammanhang, ordningen blir än mer ordnad. Skulpturerna kan sägas ha ett släktskap med den brittiska konstnären Bridget Rileys d’oeuvre, och inriktningen Op Art (Optical Art) då de visuellt möter åskådaren med de abstrakta mönstren och fragmenten som blir en helhet.

Andersson talar om att kämpa emot universums o-ordning, att bjuda motstånd gentemot den riktning naturen rusar, genom att öka ordningen, vilket oftast postuleras som att jämvikt uppstår då entropin uppnått sitt maximala värde.När universum blivit ett totalt kaos, då är entropin så hög att entropifantaster talar om alltings upplösning. Varje gång det komplexa ges utrymme kämpar detta sålunda logiskt emot världsalltets upplösning – skulpturerna i all sin komplexitet påvisar att universum ännu inte uppnått entropins maximala värde.

Shou Sugi Ban kallas den japanska teknik med vilken man framställer eldresistent timmer och behandlar timret så att man förlänger dess livslängd. Paradoxalt nog utförs detta genom att förkolna ytskiktet. Andersson har använt tekniken som ytterligare en kommentar ”A case against entropy”. Vad händer när helhetens fragment förkolnas och stiger i entropi, men sedan hejdas för att ånyo sjunka och bli hårdare rustad mot o-ordningen, som exempelvis dess förstörelse och upplösande i atomer? Skulpturerna vittnar om denna paradoxala rörelse och process. Gåtfullheten hos materialen besitter en mångbottnad klang. Konstnären lurar naturen ja, kanhända självaste universums o-ordning genom detta.

Text av Valter Sydén

———

In order to understand the term entropy, let us first begin with what it literally means. The word is derived from ancient Greek consisting of two words, “en-“ which is an abbreviation of the word energy, and “trope”, which translates as transformation. Ergo, transformation of Energy.

With this exhibition Willem Andersson seeks to further his examination of entropy. The lower the level of entropy anythingpossesses, the more structure and order. For example, when building a house, structure and order is formed by the fragments/parts that in this case are timber, which isolated possess high entropy not serving a purpose other than just being timber, yet fixed together they form a house, where the fragments in harmony form order leading to lower entropy.

Mr. Andersson’s sculptural work crosses into the realm of painting, and it depict this wholeentity whose fragments form a new total, utilizing geometric forms and 3D. Plywood exist in a low form of entropy being very structuralized and as it is chopped and put into a new grander context the entropy drops even more – structure and order deepens. One can argue these sculptures have a kinship with the British artist Bridget Riley’s d’oeuvre and Op Art (Optical Art) since they meet the beholder visually with abstract patterns and fragments that are part of a greater whole.

Andersson himself say he continues his manifestation against the disarray of the Universe, by actively resisting the chaotic urge and direction of it. It is often said that the universal entropy only can reach balance when it is at its highest. When so the chaotic direction of the universe is at its peak, followers of the entropy-philosophy predict the ending of everything. Each time complex things are formed, the low entropy of these counterweight Universe’s desire to chaos and high entropy. The sculptures in all their complexity shows there is still a long way for universal entropy to reach its maximum.

The Japanese technique Shou Sugi Ban is an ancient way of making wood and timber fire-resistant, also giving its surface pro-longed life. It is a paradox since this is achieved by charring the surface. Andersson has experimented with this technique as yet another comment in the case against entropy. What happens when the smaller parts of the bigger whole are charred, rising in entropy, but then instantly drops once again, sinking, getting stronger armor against chaotic disordered high levels of entropy, its utter ruin and dissolvement in atoms? The sculptures give testimony of this paradoxical movement and process. The enigmatic qualities within the material have a multifaceted ring to it. The artist outwits nature, perhaps even the chaotic fate of Universe.

Text by Valter Sydén

Installation view