Experiments from the 60's: Jan Manker

Swedish text below

This exhibition present works from the 1960s by Jan Manker (b. 1941 in Stockholm). Like a journey in the visual world of Manker our paths are crossed when we see his works and they are intertwined with his pictorial and native language. Experimenting with various materials and forms of expression, his works stand for themselves in relation to romantic and picturesque tradition. During the sixties' political upheaval, much was at stake; liberation, democracy and war. Manker began to examine, in his own words "the difficulties of man to understand her own situation and ability to review". He experienced, as many others, that the societal structure prevented real change and possibility to influence rulers and institutions.

The digital revolution and communication had yet to peak and reach its breakthrough, thus rendering the possibility to convey political messages via artistic storytelling were still quite analogue as opposed to the digital flows of today.

In 1962 Manker wrote a letter asking if he could visit Öyvind Fahlström in New York. Fahlström said yes, and Manker was well received, and they became friends. Fahlström resided in Robert Rauschenberg's studio and the experience of being there was an inspiration to Manker. The early pop art and works laden with material effects left a creative mark with Manker. He strung nylon stockings and threads over his pictures, patterns and details such as razorblades were added to his assemblages. Lacklustre varnish became something abstract and intuitive. The nerve can be found in what is random, says Manker who early accepted this as a quality. No good to stiffen in one's approach or archaic hierarchies, better to welcome the unexpected and random. The Spanish artist Antoni Tàpies with his rough surface structure and materials also became a source of inspiration for Manker. When Fahlström moved back to Sweden from New York Manker assisted him with his Happenings at Moderna Museet Stockholm, for example he painted a four meters tall doll of actor Ingrid Thulin.

Manker made a political collage called Förvirrade nationerna in '67 exploring frontier delimitation of states and the importance of flags with both humour and gravity. Newspaper clippings with patterns intended for sewing and needlework at home become a vast net of communication marked with numbers. On both sides of the clippings there are burnt flags also marked with numbers. Shapes dancing in the background accompanying the work. During this era, it was obviously a criminal act to burn flags, and we know legislative protests against that law in the classical work Skända flaggan by Carl Johan De Geer.

During the second half of the sixties Manker continues to examine the relationship between man and machine. How do they mix, go together, is it even possible? He experimented with pigment, colour, varnish, ink, oil, acrylic mixing these techniques. The works imagery shines a light on the computerization of reality - he paints scanners that read off reality in the picture and turns into code. These scanners remake, print and interpret the world, without it we cannot understand the code. Manker added another dimension in these works when he added newspaper clippings to the paint and poured mineral turpentine over them. The colour stuck but the paper could be removed. The "pattern-paintings" of the exhibition are also examinations of reality vis-à-vis computerization. Here we are presented with the digital code of existence and they appear as randomized matrix-code, painted in oil.

In his exhibition Experiments from the 60's Jan Manker present a generous dose of art history, and we get to experience assemblage, collage and the strive to understand the relationship between man and technique, transecting the Swedish political art scene and its aesthetic during the sixties.

Text by: Valter Sydén

Jan Manker was born in Stockholm in 1941 and educated at the Royal Academy of Art 1964 to 1969. His debut exhibition was at Gallery Observatorium in Stockholm in 1964. In 2005 he showed a retrospective exhibition at the Royal Academy of the Arts in Stockholm. He was one of the founders of Grafikens hus and from 1995 - 1999 he was curator for SAK (Sveriges Allmänna Konstförening).

Jan Manker is represented in the collections of Moderna Museet in Stockholm and at Norrköpings konstmuseum, Göteborgs konstmuseum and Centre de la gravure in La Louviere, Belgium.

I denna utställning på Belenius presenteras verk av Jan Manker (f.1941) i Stockholm tillkomna under 1960-talet. Vi får följa med på en resa i Mankers visibla värld, där vårt seende av konsten sammanförs med hans visuella modersmål i verken. Genom experiment med olika material och uttrycksformer står verken på egna ben i förhållande till romantiska måleriska uttryck. Under sextiotalets politiska omvälvningar stod så mycket på spel genom frigörelse, demokrati och krig. Manker undersökte därför med hans egna ord "människans svårigheter med att förstå sin egen situation och förmåga till överblick". Han liksom andra upplevde att samhällets ordning hindrade möjligheten att påverka makthavare och institutioner. Den digitala revolutionen och kommunikationen låg ännu i sin linda och möjligheten att sprida politiska budskap och konstnärligt berättande var därför analoga och tillhörde bildflödet snarare än de digitala flödena av idag.

Manker skrev 1962 ett brev till Öyvind Fahlström där han frågade om han fick komma till New York och hälsa på. Det fick han. Där blev han väl mottagen och de båda lärde känna varandra. Fahlström bodde i Robert Rauschenbergs ateljé som förstås blev en stor inspiration för Manker. Den tidiga popkonsten och verken tyngda av materialeffekter blev under några år Mankers signum. Assemblage med trasiga nylonstrumpor som spändes över bilderna, trådar och mönster samt detaljer som ett rakblad. Den matta fernissan och akrylfernissan blev till något abstrakt och intuitivt. Nerven finns i det slumpmässiga som Manker tidigt säger sig ha accepterat. Man ska inte låsa sig i tillvägagångssätt eller hierarkier utan välkomna det slumpartade. Den spanska konstnären Antoni Tàpies med dennes grova ytstrukturer och material blev också en inspirationskälla för Manker. Han fick när Fahlström flyttat hem från New York till Sverige hjälpa till vid dennes Happenings på Moderna Museet, bland annat målade Manker en fyra meter hög docka föreställande Ingrid Thulin.

Mankers politiska collage Förvirrade nationerna behandlar med både humor och allvar nationalstaternas gränsdragning och flaggornas egentliga betydelse. Tidningsurklipp med mönster ämnade för sömnad hemmavid blir till ett stort numrerat kommunikationsnät. Runtom utklippet ser vi brända små flaggor också de med tillhörande numrering. Dansande gestalter ackompanjerar verket i bakgrunden. Under denna period var det brottsligt att bränna flaggor, protestaktioner mot detta känner vi igen i Carl Johan De Geers klassiska verk betitlat Skända flaggan.

Under 1960-talets andra hälft dyker Manker ner i undersökandet av relationen mellan människa och teknik. Hur fungerar de ihop? Han experimenterar med färg, lack, tusch, olja och akryl och blandar olika tekniker. Verkens bildspråk behandlar datoriseringen av verkligheten - han målar registratorer som avläser verkligheten som i målningen gör om den till kod. En skrivare som gör om, skriver ut och tolkar världen, utan den har vi svårt att tolka och överbrygga koden. Manker adderade ytterligare en dimension i dessa målningar när han inpräntade tidningsurklipp över en matt grundfärg som var löslig i lacknafta. Färgen från tidningen fastnade och han kunde dra bort pappret. De andra mönstermålningarna är också de undersökningar av verkligheten jämte datoriseringen. Koderna är avlästa ur verkligheten och framträder som digitala matrix-bilder, dock helt utförda i olja.

I Jan Mankers utställning Experiments from the 60's presenteras en generös dos konsthistoria med nedslag i tekniker som assemblage, collage och undersökandet av relationen mellan människa och teknik, i vilken det ges ett tydligt tvärsnitt av den politiska svenska konsten och dess estetik under sextiotalet.

/Valter Sydén

Jan Manker är född i Stockholm 1941 och utbildad vid Konsthögskolan på Konstakademien 1964-69. Han debuterade 1964 på Galleri Observatorium i Stockholm och hade en retrospektiv utställning på Konstakademien 2005. Han har haft cirka 60 separatutställningar runt om i Sverige samt deltagit i en rad samlingsutställningar i utlandet och Sverige. Jan Manker var med och projekterade Grafikens Hus som invigdes 1996 och har deltagit i dess drift fram till 2007. Åren 1995-1999 var Jan Manker intendent för Sveriges Allmänna Konstförening.

Jan Manker är representerad på Moderna Museet i Stockholm samt på muséerna i Norrköping, Göteborg, Gävle, Borås, Malmö, Örebro, Hälsingborg, Västerås och Centre de la gravure i La Louviere, Belgien.