Time Is/Tid finns: Sophie Tottie
Presenting new works on paper and metal composed of repeating and reflecting lines, Tottie can be said to question the divide between painting and drawing. The imperfections that arise from this free-hand exercise in drawing parallel lines become a reflection of their creators physiology in print. They are not only very effective optically, but - by accident - extremely associative in an almost hallucinatory way.
Currently professor at the Royal Institute of Art (KKH), Stockholm, Tottie has had a long career garnered with international attention since graduating from there in 1991, having previously studied at the Institut des hautes études en arts plastiques in Paris. Major solo exhibitions include Malmö Konstmuseum (1997 & 2011), Liljevalchs konsthall (2007), Göteborgs Konstmuseum (2002), DAAD Galerie Berlin (2001) and the legendary Konrad Fischer Galerie (2009), guest lectureship at Harvard University (2009-10), as well as participation in group exhibitions at MoMA (2010 & 2013) and Drawing Center, (2006), NYC.
---
"I am more than half way through my biological life and about half way through my creative life. I measure time as we all do, and partly by the fading body, but in order to challenge linear time, I try to live in total time."
Under den tidsrymd det tar när järngallusbläck reagerar med luft och oxiderar får det sin blåsvarta färg. Men även om järngallusbläck fortsätter reagera efter att det omvandlats
i luften (med pappret på mycket lång sikt) var den kemiska processen inte egentligen en del av utgångspunkten för teckningarna "Oxidopolis" och "Oxid Square". Istället var
det linjerna som först drev fram en visualisering av linjär
skrift och linjärt tänkande. Den linjära processen fortsätter
i överkorsandet men motorn här är att de sammanlagda linjerna ska göra tiden mer synlig i kraft av form, i en textur
av bläck. Teckningarna utvecklas på så sätt ur ett mekaniskt tillvägagångssätt som bygger på idéer om framsteg, rationalitet och logik. Under tecknandet förhåller sig linjerna också strikt till föregående linjer vars små avvikelser ger nästa linje. Men snarare än att frambringa läsbarhet och förklaring ger de hopräknade linjerna erfarenheter som inte är den sammanlagda summan av det logiska tillvägagångsättet. Istället uppstår erfarenheter av tid, material och rum där teckningarnas pendling som ett slags "flip-bilder"/aspektseende förvånar mest. Linjernas bredd gör att färgbläckets djup endast framträder på stort avstånd eller genom fotografiets distans.
I avståndet växlar bläckets blåsvart färg från till synes fysiskt material till djupskapande representation för att vid närmare betraktelse växla tillbaka igen.
Järngallusbläck är liksom silverstift ett teckningsmaterial som varit känt sedan många århundranden men som i en del länder (som Sverige) verkar ha fallit i glömska sedan grafitens inträde och möjligheten att sudda uppstod. Silverstiftet ger en linje med en gråsvart ton som med tiden oxiderar och
blir brunsvart i sitt möte med luftens syre. "Metal point"
(på svenska ung. metall stift) är en vidare beteckning för att teckna med ytterligare andra metaller såsom t.ex. koppar och dessa metaller ger andra färger än silvret i sitt möte med pappret eller grunden de appliceras på. Grunden
är av avgörande betydelse om man vill framhäva de olika metallernas färger men i "White Lines (Metal Point)" I-IV försvinner nästan färgskiftningarna och teckningen ur vissa vinklar eftersom metallernas märken gjorts på en grund av endast lätt limmat papper.
Stålteckningarna "White Lines (steel drawings) rattan texture" skiftar på ett liknande sätt när betraktaren rör sig framför
de tvådimensionella objekten där teckningen gjorts genom
att skrapa bort delar av grunden snarare än lägga till. Genom den bortskrapade ytan omvandlas betraktarens spegelbild dessutom till en skugga som genomskjuts av alternerande vertikala, horisontala och diagonala linjer - linjer som återkastar ljuset annorlunda beroende på vilken vinkel verken ses ur.
"Betraktar vi världen och oss själva annorlunda blir också världen och vi annorlunda."
/Sophie Tottie