Diamonds Dancing: Julia Peirone
(Swedish below)
The idea behind the photo suite Diamonds Dancingwas born during a trip to Saint Petersburg where Peirone visited the Hermitage museum. In their vast collection numerous examples of neoclassicism can be found, for example The Three Gracesby Antonio Canova. The sculpture depicts the three mythological girls Euphrosyne, Aglaea and Thalia - beauty, mirth and elegance. As daughters to Zeus they entertained guests at parties at the Gods.
Peirone depicts girls after the party is over in the photo suite Diamonds Dancing- they're lying on the floor, asleep, passed out when the last confetti's' fallen to the floor. The artist googled "drunken girls" that is a genre of its own, internet swelled with pictures of passed out girls in the streets and in apartments. These pictures inspired her in the making of the photo suite.
Three girls are lying closely together, exhausted in the work Ocean dream- Zeus guests must have been very content after the festivities. Watching someone sleeping is quite intimate, and one sleeping one couldn't know them being watched. Therein lies something forbidden and vulnerable, the voyeuristic gaze externally towards the innocence of sleep.
These days, when all have cellphones with refined cameras the possibility to capture moments is present everywhere at all times. Thus, the need of laws and regulations present itself in regard of the question of consent for example people sleeping. Qui dormit non peccat - One who sleeps does not sin. But perhaps the photographer?
Peirone examines this relationship with the suite Diamonds Dancing. The lighting for the photoshoot was placed so that the sculptural quality of the bodies emerged, a wink to the neoclassical era and the sculptures at the Hermitage museum.
The pictures shine with fragility and vulnerability, and they catch moments that aren't usually immortalized. We associate confetti with festivities and joy, but the works whisper something beyond this, that everything has its time and its ending.
Valter Sydén
-------
Under en resa till Sankt Petersburg där Peirone besökte Eremitaget föddes embryot till sviten Diamonds Dancing. I muséets väldiga samling återfinns mängder av exempel på neoklassicistiska skulpturer, bland andra De tre gracerna av Antonio Canova. I skulpturen avbildas de tre mytologiska flickorna Euphrosyne, Aglaea och Thalia - Skönhet, Charm och Glädje som är Zeus döttrar, de underhöll gästerna vid fester hos gudarna.
I Peirones fotosvit Diamonds Dancing avbildas flickor efter festen - de ligger på marken, har somnat, möjligen däckat och den sista konfettin har fallit till marken. Konstnären bildsökte på Google "drunken girls" och fann att det var som en egen genre, det kryllade av bilder på internet med däckade tjejer ute på stan eller i lägenheter. Dessa fungerade också som inspiration till fotosviten. I verket Ocean dreamligger tre tjejer hopkurade och till synes utmattade - Zeus gäster måste varit mycket förnöjda efter festligheterna.
Att titta på någon som sover är intimt och den sovande kan omöjligen veta att denne beskådas av någon. Däri finns något förbjudet och utsatt, den voyeuristiska blicken utifrån mot den oskuldsfulla sovande.
När alla har mobiltelefoner med avancerade kameror, kan ögonblick fångas direkt, överallt hela tiden. Då föds genast behovet av regler och lagar för fotografi, då den som inte vet att den fotograferas, exempelvis när man sover, inte kan ge sitt samtycke. Qui dormit non peccat - den som sover syndar icke. Men kanske den som fotograferar?
Peirone undersöker detta förhållande i Diamonds Dancing. Ljuset i fotografierna sattes så att det skulpturala skulle komma fram i kropparna, en blinkning till det neoklassicistiska och skulpturerna på Eremitaget.
Bilderna lyser av skörhet och utsatthet, och de fångar ögonblick som oftast inte är föremål för förevigande. Konfettin ger associationer till festligheter och glädje, men verken andas något bortom det, att allting har en baksida och ett slut.
Valter Sydén
